Jag brukar ju annars vara en ganska flitig skrivare, om det finns något att skriva om. Ni har förstått att tristessen är ganska påtaglig här i Arendal. Arendal är en fin stad, om sommaren. Kan tänka mig att det är ungefär lika mycket liv och rörelse som det är hemma i Västervik just nu… Vi har i alla fall bestämt oss för att bege oss hem till Sverige den 3e November (det var först då tågbiljetterna var billiga). Därefter väntas lite umgänge med nära och kära innan vi beger oss av till på våran jorden-runt-tripp den 15e November. Nej, vi har inte tjänat många kronor här alls, jag jobbar mindre än Louise så jag kommer väl hem med ett par tusenlappar från Norge, yes! Men vi tänkte så att vi ger oss iväg i alla fall och jobbar tillbaka pengarna vi lånar av oss själva i vår istället, jag menar, här blir vi inte rika i alla fall.

Louise jobbar och jag börjar om en dryg timme. Får se vad denna dagen kan ge, vad för orginella människor som man får träffa, för det får man verkligen när man jobbar i butik. För ett par arbetstillfällen sedan kom en man fram till kassan och frågade om vi hade beslag för att fixera stolpar i marken.

- Jag är inte helt säker. Har du kollat i katalogen?
- Nei, det har jeg ikke.
- Okej, men jag kan kolla här.
- Ja det står nog under byggbeslag, säger gubben
- Nej jag kan tyvärr inte hitta det, då har vi det nog dessvärre inte, men du kan ju dubbelkolla borta på beslags-avdelningen under bokstaven “K”.

Efter 5 minuter kommer gubben tillbaka och slänger upp katalogen på kassa-bandet framför mig.

- Säljer dere glasögon här?
- Ja det gör vi, läsglasögon har vi borta i det hörnet.
- Okei, du kanske skulle ta och köpe dig ett par?
- Jaha, eller va? Varför då?

Gubben visar upp en sida med byggbeslag i katalogen. Jag hade missat det i innehållsförteckningen och han ville vara spydig och visa att vi visst hade byggbeslag. Jag bet mig i tungan och sa att det var ju jättebra att han hittade det han sökte. Bah…