1. Ett passfoto är knappt 5cm och dryga 3cm stort. Alltså inte 4×5 cm.
2. Ett passfoto får man endast i färg, varför finns då alternativet om att skicka det i svartvitt format?

Ska ringa och prata med handläggaren Uffe “Fixarn” Karlsson senare idag.. (ja det står faktiskt “fixarn” på hemsidan).

Jag tänkte bjuda på lite upplevelser från Clas Ohlson, upplevelser där man många gånger vill snäsa till och säga “Men är du trög på riktigt?”. Men man kan inte, man får stå i sin blårutiga skjorta, le lite vackert och förklara på ett pedagogiskt språk som egentligen är ägnat till 3åringar.

En kvinna ringer till Clas Ohlson, lite lätt hispig:

- Hei! Jag har en oljeovn hjemme hos meg. (Ett olje-element).
- Jaha, okej…
- Ja, nu är det så att det har börja rinna ut olja ur det, går det använda det i alla fall?
- Om det rinner olja ur elementet rekomenderar vi inte att du använder det…
- Okej, ni är säkra?
- Ja, det är vi.

En man kommer fram med en blandare till duschen:

- Hei, är denne bra?
- Ja, alltså jag har inte provat den själv. Men vi har inte hört något dåligt om den och det är ju ett bra märke så den ska nog fungera bra.
- Okej, men den är inte dålig då? Sitter bra, och blandar vattnet jämt? Det blir inte varmt-kallt-varmt-kallt om vartannat?
- Alltså, ja den ska fungera bra.
- Okej, tack!

Ärligt talat, vad hade han väntat sig för svar? Jo det är tyvärr så! Den här blandaren är skit och när man står i duschen så växlar vattnet mellan att vara kokhett och iskallt om vartannat, köp den!

En dam kommer fram och frågar:

- Vilket hyllenummer finner jag skruvar i mässingfärg som är 4cm långa och bara har gängor till hälften av skruvens längd?
- Det vågar jag inte svara på rak arm, har vi det så finns det på K-avdelningen rätt runt hörnet där nere.
- Du vet alltså inte om ni har det?
- Vi har nästan 100 olika sorters skruvar, jag vet tyvärr inte.
- Men du jobbar ju här?
- …….

Eller när man sitter i kassan. Folk kan stå i kö i en evighet, när de väl kommer fram hittar de inte sin plånbok, har inte pengar eller plötsligt ändrar sig och vill inte ha varan längre. Det är inget man funderar lite på när man står i kö i 10 minuter utan att ha något att göra… Herregud.

Eller alla människor som efter de har betalat av någon anledning vägrar gå runt och ställa sig “bak” där alla varor hamnar efter de rullat ned på kassabandet. Nej de står kvar framför kassan, sträcker sig över, nästan ligger ned på bandet för att få tag på sin vara, helst med kontokortet i munnen och mobiltelefonen mellan axel och öra.

Tyvärr tror jag inte att det är norrmännen som är korkade, det är nog ett syndrom som hela människan dras med.

Denna gång blev det en tur med Vildes klass och deras föräldrar. Tyvärr var det inte så många från hennes klass som dök upp men det räckte gott med de tjejer som var med och stojjade, herregud vilket liv! Vi gick en sväng, grillade korv, åt våfflor och norges national-fika(?), boller. Boller finns i alla möjliga former och smaker, med russin, med choklad, vanilj, kardemumma osv osv. Det är egentligen en rund boll med av någon söt deg med diverse smaker, rätt gott faktiskt. Vi fick vår dos friska luft för en veckas tid eller så, nu kunde man med gott samvete slänga sig i bäddsoffan och kika på datorn än en gång.

Skämt å sido, det är verkligen jättesegt att bara sitta. Men det finns ju inte mycket annat att göra om dagarna om man inte jobbar, vi tar våra promenader och vi uträttar de få ärenden vi har. På tal om ärenden så är det ju mer problematiskt än vad man tror när man ska förbereda för en utlandsresa när man sitter i Norge. Vi ska som bekant ut och resa ganska snart och ett av resmålen är bland annat Nya Zeeland där vi har tänkt oss att köra lite bil. Då måste man ha sig ett Internationellt körkort, vilket man innan måste ansöka om hemma i Sverige. Med tanke på att vi kommer hem till Sverige så pass tätt inpå innan det är dags att bege sig iväg igen måste vi ansöka om detta i Norge, via Sverige. Så det blir att skicka brev till Sverige och få underskrifter för att sedan skicka det vidare från Sverige (med hjälp av våra kära föräldrar).

Sen måste man ha en förlängd reseförsäkring också, tack Länsförsäkringarna för att ni faktiskt har kommit in i 2000-talet och svarar på mail kvickt och elegant, så en försäkring ska vi nog också få till!

Nu ska det väl ses ett eller två avsnitt av One Three Hill, vi har ju bara plöjt igenom 6 säsonger (22 avsnitt i varje säsong) + Idolavsnitt + Greys Anatomy + How I met your Mother + Oskyldigt dömd. Ja vi ser en del på serier. Hejs!

Jag har ju haft sånt flyt att jag har och jobbar hela denna vecka också pga. att Morten på jobbet dras med någon konstig sjukdom från ett fästingbett tydligen. Det är faktiskt mer slitsamt än vad man tror att jobba i butik har jag kommit på. Man skenar runt i butiken och plockar, visar och letar, ute på lagret och hämtar element, gräsklippare och luftavfuktare och man bläddrar sig blind i den där förbaskade katalogen. Jag tycker det är skitkul att jobba på Clas Ohlson och att företaget har fått utmärkelsen som ett av nordens bästa företag på kundservice förstår jag. Många kunder vill inte bara att vi ska peka var en vara finns, det ska bäras, öppnas, testas och fixas. Vi byter till och med batterier på armbandsur, de kommer med sitt batteri för 20 kronor och ber oss byta det, nästan lite sniket.

Jag får i alla fall väldigt mycket beröm och det känns bra. De säger att det är få som kommit in i jobbet så fort och att jag har fått tagit över Mortens hela ansvarsområde medans han är sjuk är väl ett gott betyg också, så det känns bra. Louise sade till sin chef häromdagen att ett hemresedatum för våran del är spikat, chefen förstod men tyckte självklart att det var väldigt tråkigt. Louise förklarade att hon gärna fortfarande jobbar så mycket som möjligt fram tills det att vi åker hem. Men på chefen lät det tyvärr lite som “Ja, jag ska se om vi kan ge dig ett pass”. Ett pass? Det är ändå tre veckor innan hon åker menar jag, så det känns lite fel av chefen tycker jag, men vi hoppas att det löser.

Vi har ett litet litet problem förresten. Vi har beställt biljetter via SJ.se och fick tag på såna dära superbilliga. 450 SEK för två personer från Oslo till Västervik, bra eller hur? Något som SJ inte verkar ha tänkt på är hur man ska få tag på biljetterna om man är i Norge och beställer dem. Normalt hämtar man ut biljetterna via SJ’s egna automater vid tågstationen eller via ATG-ombud. Ni får en chans att gissa, finns dessa alternativ i Norge? Nej, självklart inte. De har stått som frågetecken inne på kiosker och ATG-ombuds-liknande affärer.

- Tågbiljett? Ja då må ni selfölgilig gå till tågstasjonen?
- Ja men… Det är inte Norska Jernbaneverket som har hand om dessa, är ni säkra på att ni inte kan skriva ut här? Ni skriver ju ut konsertbiljetter här…
- Nej, inga tågbiljetter här…

Så om vi inte klurar ut detta på  något smart sätt så finns det bara en utväg. Att någon där hemma i Sverige får gå och hämta ut dem och sedan skicka dem till Norge, dumt ju?

Louise jobbar och jag börjar om en dryg timme. Får se vad denna dagen kan ge, vad för orginella människor som man får träffa, för det får man verkligen när man jobbar i butik. För ett par arbetstillfällen sedan kom en man fram till kassan och frågade om vi hade beslag för att fixera stolpar i marken.

- Jag är inte helt säker. Har du kollat i katalogen?
- Nei, det har jeg ikke.
- Okej, men jag kan kolla här.
- Ja det står nog under byggbeslag, säger gubben
- Nej jag kan tyvärr inte hitta det, då har vi det nog dessvärre inte, men du kan ju dubbelkolla borta på beslags-avdelningen under bokstaven “K”.

Efter 5 minuter kommer gubben tillbaka och slänger upp katalogen på kassa-bandet framför mig.

- Säljer dere glasögon här?
- Ja det gör vi, läsglasögon har vi borta i det hörnet.
- Okei, du kanske skulle ta och köpe dig ett par?
- Jaha, eller va? Varför då?

Gubben visar upp en sida med byggbeslag i katalogen. Jag hade missat det i innehållsförteckningen och han ville vara spydig och visa att vi visst hade byggbeslag. Jag bet mig i tungan och sa att det var ju jättebra att han hittade det han sökte. Bah…

Tänk er att pilla med en skruv på 2mm i diameter samtidigt som du håller fast delarna i varandra medans du skruvar, rycker du till blir allt snett och bågarna kommer sitta på sniskan. Hur många gånger tror ni vi fick göra om, räta till, mäta och skruva. Nej det är inte synd om oss, men jag har alltid trott att jag har ganska bra tålamod men detta fick mig att fundera. Jag nästan kokade.

Jaja, vi målade, spacklade, skruvade och fixade. Det var faktiskt i det stora hela ganska trevligt att få komma ut och göra något, fixa liksom. Jag ska till butiken själv imorgon för att måla lite lister, spackla igen lite hål och få dit lite löshängande kablar. Detta trodde ni aldrig om mig va? Den där datornörden som aldrig hållt i en hammare, hah!

Jag jobbar inte på Clas Ohlson förrän på Fredag men Louise jobbar redan imorgon. Fränt.

Jag får glädja mig åt att sista lönen från handikappsomsorgen blev större än vad jag hade räknat med så det är ju alltid trevligt. Idag händer det väl ingenting som vanligt, vi kör väl den gamla hederliga. Sitta vid datorn ett par timmar, snöra på sig skorna och gå ner till stan, kolla stan, sitta i hamnen ett tag, gå hem, sitta vid datorn, laga mat, äta maten, sitta vid datorn… Gå och lägga sig. Arnt frågade häromdagen om alla svenskar sover 12 timmar per natt. Jag förklarade att det beror på om man inte har något bättre för sig, då blir det lätt att man sover

Idag är vi barnvakt hela dagen, just nu sitter det en hostande Julia bredvid mig och spelar på sitt Nintendo DS. Egentligen märks det inte på henne att hon är sjuk, men det är hon tydligen. Jag bara väntar på att hon ska säga “Aaaaadam, detta är kjedeliiiigt!”. Alltså att detta är tråkigt… Då får vi väl gå och måla lite med vattenfärg ett tag kanske.

Hur som helst, nu är det måndag och det var en vecka sen jag började på Clas Ohlson och Louise började på KappAhl. Det har gått riktigt fint på Clas Ohlson, jag har lärt mig mer än vad jag trodde jag skulle få lära mig i och med att jag bara är “extrahjälp”. Det kan man verkligen kalla det, extrahjälp. De kommande veckorna är jag schemalagd i snitt två dagar i veckan och många gånger bara 4 timmar åt gången… Ni kanske redan förstår att detta inte håller i längden.

Jag har än en gång, i samband med att jag skrev på kontrakt med chefen förklarat att jag måste ha något mer jobb annars fungerar inte detta. Han är helt med på noterna och sa att han skulle kolla runt med sina “kontakter” om det inte gick att fixa något jobb till mig. I kontraktet jag skrev på så är uppsägningstiden en månad, vilket är på tok för lång tid för min del. Jag kan ju inte stanna en månad från den dagen vi inser att det inte kommer mer jobb och vi måste fundera på om vi ska vara kvar… Chefen sa att vi har ett muntligt avtal på att han “släpper” mig direkt om det skulle strula ihop sig, det är trots allt inte så många timmar att fylla upp om jag försvinner. Om han påstår något annat när dagen kommer, ja då får det vara hans problem, jag stannar inte och arbetar en månad extra för att fylla upp 8-10 timmar i veckan.

Målet har ju hittills varit att samla ihop pengar till en Nya Zeeland-resa. Vi har börjat gå i lite andra banor nu. Lite ironiskt har vi börjat snegla på en jorden-runt-resa, som låter på tok mycket dyrare än att resa till Nya Zeeland. Men faktum är att biljetterna för att ta sig sträckan Stockholm – London – Los Angeles – San Francisco – Auckland – Bangkok – Stockholm inte skulle bli lika dyrt som en tur/retur till Nya Zeeland. Hur fränt vore inte det att ta den resan då?

Vi får se.. vi får se.. Det är ju minst sagt ett lyxproblem vi har, “Åh, var ska vi resa?”

Jag kikade lite på mitt schema för de kommande veckorna och det ser väl inte sådär super ut. Det som är schemalagt på mig är två dagar per vecka, vilket är på tok för lite. Däremot så pratade jag lite med kollegan Simen som är ett år yngre än mig, han sa att han är anställd på samma procentgrad som mig men har fått jobba grymt mycket mer än så. Det låter ju i och för sig lovande men det är ju ingen garanti, så det känns lite sådär…

Vad händer när man är ledig då? Inte ett smack, verkligen ingenting. Idag har jag gått en lång jäkla promenad, lyssnat ljudbok (The lost symbol av Dan Brown) och sett serier på datorn. Strax är det dags att slänga sig i bilen för att hämta upp Julia på dagis och sedan hem för att laga käk till småttingarna Imorgon är det jobb igen, 07.00 – 15.00 check!

Just det, jag har även blivit Plus-medlem på Aftonbladet också, det kanske säger en del om hur mycket jag har att göra. Haha